För drygt trettio år sedan lärde jag mig nålbinda av en god vän. Då hade jag aldrig hört talas om denna urgamla teknik som är mycket äldre än både stickning och virkning. Nålbindningen kan enklast beskrivas som en variant av langettstygn som man syr med en grov nål av trä, ben eller metall. Tråden är ofta av ullgarn och man tar av lämpligt långa bitar som  skarvas efterhand.

Jag fick kontakt med länshemslöjdskonsulenten Eva Anderson i samband med att hon gjorde en inventering av nålbundna plagg i Stockholms län. Det ledde senare till en utställning i Nynäshamn i september 2008. Kontakten med Eva Anderson ledde också till att jag fick förmånen att sy en del av de vantar som förekommer i filmen om Arn.

Även om nålbindningen har blivit mitt överskuggande intresse använder jag gärna andra textila tekniker som inspirationskälla och de kompletterar min lust att skapa. I år vill jag gärna presentera en del tovade produkter med inspiration av björkstammens grafiskt fräscha känsla. Kuddarna har två framsidor; en tovad i finull/merinoull och silke och en i fårskinn. Med lite välvilja kanske man kan se de smala kuddarna tillsammans som en björkvedbrasa.

De tovade sjalarna är i merinoull och silke och mycket mjuka. (Den här merinoullen är hämtad från får som behandlats väl och inte på det sätt som beskrivits i media för några år sedan.) Matchande nålbundna mössor finns till sjalarna och det kommer givetvis att finnas andra och fler nålbundna saker.